By the way....

...we last because were colourful...

Till den som vet vem...

Ibland sänker man garden och blir det som folk tror om en. Men egentligen är det som räknas vad man inte är, eller vad man inte gör. Jag känner inte dig, men jag vet att du har ett fint hjärta, om du dör kan inte jag få det? Skulle ha det i en burk och titta på det varje dag, kanske till och med klappa på det någon gång... Menar sådär löst så det fortfarande slår. Sen skulle jag komma ihåg allt vi inte har sagt till varandra och allt som vi inte har gjort och le ett äkta leende. Tror att du skulle tycka om det...
Krya på dig, vill egentligen inte ha ditt hjärta..Inte än iaf, den driver juh som sagt en underbar människa. :)
Kram

BEAUTY SCHOOL DROP OUT

Fucked up in blue, pink and grey
Seems like she never ever can seeze the day
Watching her knees go bold, her face old and her pussy cold
For every dick she takes there are two more to go


Cumb her hair with steel razor blade
smell of dead cats and dull trade fades
Drinking with the boys in park all day
She regrets nothing and just plays on the play


Beauty school drop out she is
with a whiskey breath and a dead mans kiss
Spreading her legs for a few dollars bliss
A Beaty school drop out she is...


More dead then alive with a makup of five
Drunk on cheap wine while her life passes by
She looks so neet with no shoes on her feets
Dancing along with a new god damn breed


Beauty school drop out she is
with a whiskey breath and a dead mans kiss
Spreading her legs for a few dollars bliss
A Beaty school drop out she is...


In the gutter she looks like no other
A beautiful trash, much like her mother
Strong black eyes with a gradient smile
I love the feeling of a Beauty school drop out


Hyllning

Ligga i koma måste kännas bättre än det här
försöker att förstå vart jag ska börja.
Du är nertyngd, full av någonting,
av ledsamhet och övergivelse.
Du är nertyngd, full av någonting
Du är under allting annat.

Så säg farväl till kärlek
håll ditt huvud högt
Det är ingen idé att skynda
Vi alla bara väntar,
väntar på att dö...

Hoppas på någon bättre plats är allt jag behöver
med stunder av oskuld och mystik
Det är de små sakerna du saknar mest
som att vakna upp ensam
Det är de små sakerna du saknar mest
när du är under allting annat.

Alla dina vänner ser ut som fiender
när du är nerbryten och tom

Det är ingen idé att skynda
Vi alla väntar, väntar på att dö...





So say goodbye...

...to love... Ibland så slutar man att älska. Kanske är normalt. Jag vet inte.  Då menar jag inget specefikt, utan mer generellt. Det är nog lättare att hata än att älska. Sjukt egentligen att någonting så vackert, något som alla letar efter, söker efter ett helt liv gör oss så jävla sårbara. Det borde juh vara tvärtom. Men det är nog svårt att älska sin omgivning när man inte älskar sig själv. Motsägelse fullt och klyshigt, jag vet, men ack så fucking sant.
Vid det här laget är jag nog världsbäst på att få folk jag älskar att hata mig, vad är det för fel på mig då? Det måste juh vara nån sorts störning hos mig som gör det så jävla läskigt för mig att känna mig älskad. Kanske är rädd att inte allting ska vara villkorslöst, eller så är jag bara jävligt feg. Hur som helst så är jag jävligt snett ute. Dax att komma ur skalet och simma in till strand. Här är det jävligt djupt och kallt....

Äntligen!

...Puuh...Äntligen är jul-helvetet slut! Hail Nytt funking år! Kyss!

Strax

Jag vann absolut ingenting i förrgår. Inte idag heller för den delen. Det suger. Min hylla ramlade ner igår, nu har jag bara fyra st hål i väggen...

Ljug

Tänk va soft det skulle vara att komma ifrån ett okänt land, ett land som ingen känner till. Då skulle man kunna lura folk att där går minsan hundarna på händerna eller att karusellerna alltid går baklänges och att man måste smörja in sig i brinnande olja varje gång man ljuger. Det skulle vara underbart! Jag ljuger ganska ofta, fast det är nästan ingen som tror mig. Vet inte riktigt vad jag gör för fel. Som den gången jag försökte lura till mig ett öppet brev ifrån statsministern. Jag fick ett argt samtal ifrån nån fisig sekreterare som sa att jag va en bövel och hotade med att lägga på luren. Då gick jag hem o kedja fast mig själv i elementet som straff. Det va inte sådär jätte kul. Fast en gång vann jag faktiskt på lotto, men då trodde jag att jag hade ljugit för mig själv och gav lotten till min mamma. Hon e rik nu. Typiskt att det är alltid jag som ska gå på mina egna lögner.

Nää om man skulle ta o packa upp det där gamla windows office paketet som stått o skräpat 10 år i bokhyllan. Man kan säkert göra nåt fint av den. Eller kanske ge bort den i julklapp till sonen? Hmmm tål att tänkas på. Den passar juh iof så fint i hyllan. Tror jag låter den stå kvar.

Tidsperspektiv(?)

Tid. Är det något som vi människor har skapat eller har det alltid funnits? Jag menar såklart vårat tidsperspektiv. Vad skulle hända om tiden försvann? Då skulle vi juh tex aldrig kunna komma försent till jobbet, sova för länge på dagarna eller fylla år. Det skulle kanske vara underbart. Skulle vi då leva i ett vaccum eller skulle allt flyta på iaf utan begränsningar? Jag skulle iaf aldrig vara trött. Jo nu ljög jag, för jag skulle stanna uppe alldeles för länge.

I mitt gamla pojkrum hade jag en affisch på en fet kvinna över min säng. Den va fin. Affischen alltså. Jag hade oxå en ljus-lila heltäckninsmatta på golvet, en svart bokhylla, några portionssnusar fast tryckta under sängen, och en grå liten tv. Jag tror jag ärvde rummet av min syster. Det känns iaf så när jag tänker tillbaka. Hon va nog en typisk syster med torkade blommor hängandes på spegelväggen, en rosa knapptelefon, billig parfym i bokhyllan, Chesney Hawks skivor på väggarna och ett vilt frosseri i diverse flick-tidningar. Men jag är inte säker. Det känns så iaf när jag tänker på den lila heltäckningsmattan.
Idag har jag oxå ett pojkrum, men nu har jag en dubbelsäng, ett skrivbord med några datorer på och en bokhylla, en såndär man köper på ikea som man monterar direkt på väggen, med diverse design lektyr, ett och annat samlat verk och några as-viktiga pärmar i. Det känns nästan som tiden står stilla. Fast iof så har jag ingen tv längre, den har min son fått.

Ibland känner jag att inte tiden räcker till, då vill jag bara skrika fraser ur Mats Wahl´s Vinterviken, skriva könsord på någons panna och bada naken. Det går för fort licksom, jag hinner inte med. Man börjar juh för fan bli gammal och det känns inte som jag har gjort jack med mitt liv. Fast det har jag juh. Men inte mycket konstruktivt. Har mest levt för dagen och skitit fullständigt i framtiden. Många kanske ser det som ett destruktivt levende, jag ser det som ett sett att andas på. Äh va fan fuck it. Nu ska jag gå o ta en sil. Piz

Min stad....

Jag bor i en väldigt liten stad med väldigt små människor. Ibland är dom så fruktansvärt små att dom nästan blir överkörda. Det är juh mindre bra. Staden som jag bor i har ett blått badhus, en ica affär och en tågstation. Ibland vill jag bara åka därifrån. Men det går inte, för klockan är oftast efter nio och då går det inga tåg. 
Intrigen i min stad bygger på akut existentiell vilsenhet, kolonialism, politiskt maktanspråk och moraliska gråzoner. Självklart bör man läsa Dostojevskij´s Idioten först, som fördjupande och fascinerande bakgrund, men min stad står fast på egna ben. Alldeles för fast faktiskt. Går inte att rubba en mm. Konservatism och tysdnatsplikt råder men det skiter folk i. i min stad står skvaller riktigt högt på innelistan och färgar omgivningen djupt bå. 
I min stad super folk upp sina socialbidrag, tar telefonlån och blir vräkta av det kommunala bostadsbolaget.
Jag gillar min stad...


Gud älskar dig...

Gud vem fan e det? Hur i helvete kan han älska mig. Jag är juh en sadistisk ateist med antroposofiska inslag, som suktar efter bekräftelse på internet communityn och dekadenta cafeér. Han får älska mig om han vill, men jag tror faktiskt inte, om jag ska vara riktigt ärlig, att jag älskar honom tillbaka. Menar, kärleken ska juh ändå vara nån sorts ömsesidig känsloprocess som bygger på tillit och medkännsla. Jag litar juh inte ens på mig själv. Äh åt helvete med jungiansk psykologi och könssjukdomar, det kristna liberala samhället kan torka sin egen röv.

Jag brukar ligga sked med min rumskamrat. Jag e inte bög, men jag gillar att ligga sked. Han e inte heller bög. Inte vad jag vet iaf. Men han har en såndär lustig frisyr med en uppsyn av  likgiltighet och familjetragedi. Han tappade bort mina nycklar igår. Trodde jag... Sen så kom det fram att han hade  tappat bort sig själv. Jag brydde mig mest om mina nycklar, svor halva natten, tecknade en omöjlig gubbe och var tvungen att skicka min 4åriga son till örebro över dagen.  Jag e ganska elak ibland...

image4

Säkert en vän, men inte min...Tror att han heter Jens.




Ett Pretto fetto!

Från mitt fönster ser jag inte så mycket. Lite rönnbärsträd, en o annan parkeringsplats, några sopphus och en rostig gammal damcykel. Tur att man har persienner, så man slipper se någonting alls.
Inspiration är latin för inandning har jag hört. Här hemma andas jag mest in damm och bajspartiklar. Är det inspiration? Nää eller? Allting man ser, hör, smakar och känner runt omkring sig inspirerar juh. Både på gott och ont. Jag skulle mer säga att inspiration är sinnesintryck eller varför inte sinnesförvirring? Pretantiöst skulle jag nog påstå både och. Jag e fan pretantiös har jag kommit underfund med. Jag tog en kopp kvällsört te och diskuterade det östeuropeiska kulturarvet med mig själv. Det e fan pretantiöst. Eller när jag klädde mig i handskar och hög hatt och gick på karnival. Det e fan oxå pretto. Jag vill inte vara det....Tror jag. Utger nog mig själv för att vara en jävla slacker som skiter i det mesta och glider genom livet på ett räkskal. Det är så fruktulöst fel. Jag glider genom livet på en vält kaktus, utan åror och styrman. Du ser! Pretto! Skitsamma...

Jag har en kompis som är ganska kort. Lite halvtjock är han oxå. Han ser ut att heta Jens, fast han heter juh egentligen någonting helt annat. Han har precis skaffat ut sin första mustasch och kammat håret med kokoslimm. Jag skulle inte vilja vara han. Jag vill inte se ut som en Jens. Vill se ut som en Martin, eller varför inte en Edward med jakt i uppsynen. Det skulle va nåt och hänga i granen på fetisdagen. Iaf, min jens-kompis-look-alike, han har aldrig smekt sin rygg med lök. Det har inte jag heller kom jag just på. Men en vän har gjort det åt mig. Det va skönt på ett sporrande vis; inte upphettsande, mer lugnande och stimulerande.

En rolig sak...

Det va faktiskt så roligt att jag måste skratta, det kom en trekantig gubbeh in. Han hade träskor och en såndär läderjacka o hatten kantrat med korva skinn. Nämen allvarligt. Jag va i Tyskland igår. Det va roligt. Förutom att jag höll på att bli mördad av den tyska maffian. Det va mindre kul. Annars har jag väl gått omkring sådär som man brukar göra, vält en o annan koh, stylat med finger mustaschen etc. Jag tror att mitt liv är relativt tråkigt... Ont i huvet har jag oxå. Skulle faktiskt kunna tänka mig att rida på nån sorts badanka över engelska kanalen. Det hade oxå vart en rolig sak...

En död kärlek

Hon sa:
-Jag kunde inte tänka på annat än det vi talade om. Kladdig oljefärg som blandas med fingertoppar mot hud. Våran cigg vi skulle dela med bara ett lakan om oss.
Han sa:
-suck.jaaa det är verkligen så man ska leva. Med nån som vet, nån som man inte behöver förklara för. Att bara få vara...
Hon sa:
-Ja. Man är ett med varandra och det man skapar. Jag som målar dig men retas så du kommer och gosar ner mig. Först bara busigt. sedan blir allt tyst. tiden stannar. hjärtslag. Umbrafärg mot din kind. Läppar mot läppar. Okomplicerat och bara vackert. Vinsmakande läppar och siluetter. Dina fingrar över mitt bara nyckelben.
Han sa:
-Så vackert som bara verkligheten kan vara. Att bara få glömma bort allting runt omkring, att få stanna tiden, att drunkna i varandra och i vårat skapande.
Hon sa:
-Du ber mig dansa för dig i nästan genomskinlig vit klänning. barfota i röken du andas ut. Du spelar för mig och jag sjunger för dig. Sitter bakom dig och drar mina fingrar över din arm då dina leker med strängarna. Viskar ord som bara du förstår
Hon sa:
-Du tar mig upp på hustaket. Jag fryser men du håller mig nära. Jag ler mot dig och säger att jag kan flyga. Jag sitter bakom dig i badkaret. Tvättar ditt hår. Vill bara känna hud och dofter. Du säger vi mot världen då vi en sen natt sitter på motorhuven och bara finns. Man kan se hela staden men ändå är det bara vårat universum som existerar
Han sa:
-Att allt blir så litet, obetydligt...
Hon sa:
-Du sitter på golvet. Jag i din famn gränsle över dig. Dina fingrar över min rygg och mina genom ditt hår. Vill berätta att du skapar vacker konst inom mig med allt som är du. Vi tar fåniga foton i en sådan automat. Jag i ditt knä. Kyssar och leenden. Sedan tappar vi dom från en bro ner i vattnet så ingen kan nå oss. Bara du jag och frihet.
Han sa: Du gör mig vacker. Du får mig vilja nå mina drömmar. Får vig vilja hålla din hand, får mig hoppas och längta... Du förändrar...Du

- R.I.P min trasiga ängel -


Just idag är jag stark!

Idag är jag glad. Jag råkade visst rita nån slags rolig gubbe på mitt fönster imorse. Han såg lite skum ut fast ändå lycklig. Ligger o undrar vad han tänker på. Han kanske har seglat jorden runt med Kirsten Dunst, eller kanske mutat en högt uppsatt politiker. Eller så är han bara helt enkelt nöjd med sig själv. Oh va underbart det skulle vara för att det är juh ändå jag som har skapat honom.

Tror inte att det går att tvätta bort han, men det gör inget för han ser så söt ut när han hänger där alldels upponer med armarna spretandes till höger och vänster. Bara inte grannarna klagar. Dom brukar inte göra det ibland. Hoppas att dom har magont eller framfallsproblem så dom slipper titta in igenom mitt fönster. En gång stod det två medelålders män på min balkong och spelade ett parti kort. Jag tyckte att det kändes aningen obekvämt tills jag kom på att det måste ha varit min inneboende som glömde dom där innan han skulle skynda iväg till jobbet, så jag bjöd dom på kråkbärssaft och kumminskorpor.  Dom tyckte säkert att jag va konstig för den ena lyfte genast på hatten, snodde åt sig en halvfull rulle toapapper, tackade för sig och gick. Jag tyckte han va lite märklig.

Men det e faktiskt mycket som är konstigt, om än vardagliga saker. Som text-tv tex, va i helvete lixom. Dö nån gång! Eller varför inte hälsningsfraser; tja, läget? Jag skiter väl fullständigt i hur han mår egentligen, jag är juh narcissist. Eller vad gör du? Va fan e det för sepe fråga? Våra stackars kommunikationsbehov tar över våran egentliga intelligens och suktar vilt efter en bekräftelse eller motreaktion. Jag skulle vilja slå folk på käften ist för att ta dom i hand. Händer e juh så äckliga.

Men telefoner är bra, när man inte har nån. Folk blir som förbytta när dem inte kan få tag i en. Alla borde prova det, hur kul som helst. Min vän har cancer. Nä, jag ljög. Men han har däremot en stor tv som jag brukar titta på. Den är sådär rolig att man kan titta på den även när den inte är ikopplad. Sånt tycker jag om. Och baka tårtor åt mig själv när andra fyller år, den är en klassiker. Nää om man skulle ta o springa wasaloppet en skvätt. Hej!


Aldrig mera sömn!

Tänk dig att aldrig mer få sova, va skönt det skulle va. Undra om man skulle bli trött? Eller man kanske skulle bli trött på intryck? Titta på könslösa saker hela dagarna är juh inte det roligaste nöjet precis.
Jag såg en brandman här om dagen. Han hade sånadära roliga skor på sig och en hjälm under armen. Han skulle jag vilja duellera emot. Hoppa upp på mina höga hästar, i förd roliga hattar och cape med upplysning, förnedring och avkastning som vapen. Han skulle nog bli rädd. Jag tror att jag skulle vinna. Iaf verbalt.. Om han ville. Jag skulle iaf inte ge mig i första taget. Skulle nog göra han beroende av någon sorts knark för att sen slå undan hans ben, sno hans skor och sen slänga han ner för hela götgatsbacken. Efter det skulle jag fira med tjeckisk dans och orientaliska kvinnor i tre dagar och tre nätter, skrika mig hes och ligga sked med en aristokrat. Men nog om dig!

För 100 år sen va inte jag född, jag va säkert inte ens på tänkt. Undra hur världen såg ut utan mig? Säkert precis som nu fast utan mig. Eller kanske ändå inte, relativitets teorin är juh ändå ett faktum lixom. Måste ju ta hänsyn till den våldsamma vetenskapen som faktiskt råder. Öppna upp sig för nya saker o se världen mer objektiv. Kanske tom dyka på huvudet i en 1,5 m djup bassäng bara för att känna hur det känns. Eller varför inte springa hundra meter på under 8 sekunder? Det skulle jag vilja prova. Det låter fan skoj. Men det är inte alltid man får ha roligt, nästan aldrig faktiskt, som nu tex. Jag har skittråkigt, därför slutar jag...


image3

Suspekt man med ren



Presentation...

Jag existerar egentligen inte, jag är bara en avkomma av en perverterad och mycket sjuk hjärna.
Ett tumör som bara irriterar och bultar på uppmärksamhet. När jag va liten kallade folk mig för en snäll pojke med stora ambitioner, det är jag inte. Har absolut inga ambitioner och snäll är nog det sista jag är. Jag är 197 cm lång och ganska muskulös. Jag är mytoman.
Lever på gränsen mellan svårt Tourettes syndrom och självutlösning.

Paradoxala lösningar är det bästa jag vet. Älskar att skjuta katter med luftgevär och begrava döda ugglor. Är du en meddelålders dam som gillar att ta hand om svårt förvirrade tumörer, slå till! Just nu på rea, säljer mig själv för en spottstyver, så jag har råd med knark, kondomer och en och annan tjärpastill. Jag är inte vacker, utan mer slentrial med långa ögon, levrad haka och hängiga läppar som vill bli bitna på. Jag har ett dåligt humör och älskar att bli slagen i alla former.

Jag är en hund utan tänder som morrar i ditt öra om natten och ylar klagosånger på dagarna. Jag gillar mogna kvinnor, är egentligen helt kravlös, menar, hur skulle jag kunna ställa krav på min partner? Men mogna kvinnor är också kravlösa och dom gillar att slå...Hårt...Jag gillar förvirrande sagor och haschnojjor, brännvin och cigariller. Jag är alkholist. Du gillar inte mig men kan tänka dig att styra mig till vansinne.

Jag önskar att du helst luktar lite illa och har mycket hår på kroppen, helst i ansiktet och runt naveln. Saknar min mor, hon dog i prostata cancer för över tio år sen. Min far var en transvestit, honom gillar jag inget vidare. Även ni kvinnor som tycker att jag är ful och äcklig får givetvis skriva några rader till mig, Jag är så ensam just nu. Skulle kunna tänka mig ett samlag lite då och då även min svullnande prostata oftas sätter stopp för den sortens av aktiviteter. Om du är den rätta så kan jag tänka mig att bjuda dig på en dagskryssning till Åland fram och tillbaka inklusive mat och ett glass rött....

Kom igen vi drar!

Imorse när jag sov som djupast, gjorde en väldigt mustig och pompös tanke sig på mind. Va det va har jag glömt, men jag har spenderat nästan halva dagen med att försöka komma ihåg nåt som jag inte ens vet om det existerar. Jag har legat i min säng, mentalt förvriden och hotat min hjärna till livet, om fanskapet inte kommer ihåg vad det va som höll mig vaken halva dagen. Förgäves, det ända som målades upp i mitt huvud va icakassar, olmar, bortglömda bideér och en och annan hund som någon hade glömt , dyblöt och ledsen i det iskalla höst regnet.  Frustrerande. Faktiskt så frustrerande att jag måste skriva om det här.

Det kanske är ett sätt att avreagera sig på? Blogga alltså. Så måste det vara. Iaf för mig. För jag hatar fan mycket. Som tex kaffe muggar med slogans på, trälinjaler, fimpar i ölburkar, skumpartyn, tribal-tattueringar, teorier, svensk byråkrati, osköna sängar, luftslott, kaffefläckar och så förståss kristendom. Inget ont mot religon, eller...hmm joo kanske. Men iaf kristna människor är helt och hållet värdelösa. Jag blir irriterad bara de försöker att öppna munnen. Iof, människor på bussar o tåg är juh inte heller speciellt attraktiva med sina pipskägg, näshår och sömn i ögonen. Inte för att jag är bättre själv på något vis, men folk är förjävliga på mornarna; luktar illa, halvruttet lixom, hänger med ögonen, ledsna, bittra och jävligt gråa. Kanske därför jag hatar mornar med...

Det va nån som sa en gång:
 "Det går en man bredvid mig. Är det Frans den fattige, vars håla jag besökt? Nej han är mer, ty dagens hela glans står som en gloria kring hans panna krökt. Quo vadis? Frågan darrar i mitt sinne. Vart skall jag gå, då aftonen är inne? Snabbt stiger natten upp som sot ur brand, och jag är ensam i ett okänt land" Kom igen, vi drar!!!

Just det!

Jag kom på en sak. Idag har jag inte gjort någonting. Inget av värde iaf. Trampat sönder en o annan snigel och luktat på en lyktstolpe på sin höjd. Kanske det som gör mig så glad. Jag älskar mitt liv! :D

Varför?


image1
                                                             
  En halv-gammal spis

                                                                



Allvarligt talat
, en blogg. Va i helvete, va fan tar det år mig lixom. Skit i det tänker jag spartanskt och hugger mig i ögat med en platt sten. Äh det kan väl vara en kul grejj att visa för katten. Så kom jag på, jag har juh ingen. Hmm jaja, jag antar att min o den här sidans relation kommer att smekas både med och mothårs, kanske till och med med kniv.

Ibland hoppas jag att isånt här inte fanns, då slapp man lixom tänka. Menar nu kommer jag säkert att fastna här minst två timmar om dagen o bara spy ur mig meningslös dynga och triviala allmosor, måla upp falska bilder och ljuga för mig själv. Jaja, men det kanske kan va skönt att dela med sig sina mongoloida tankebanor till folk som inte har något bättre för sig. Menar, patetiskt. Jag e fan patetisk. Ibland tror jag att jag hatar mig själv, fast på ett snyggt sätt.

Man kanske ska göra nåt konstruktivt med sitt liv ist, bygga broar eller föda upp svin. Äh det låter fan jobbigt, jag är en lat jävel som knappt orkar med morgon pissen. Och varför ska man hålla på med sånt när det redan finns människor i överflöd som viger sina surt förvärvade liv åt sånt skit. Jag vill andas luft, äta mat o dricka vatten. äh nu ljög jag, en bira eller två på lördagsdansen skulle juh inte skada. Konsekvent eller konservativt..Äh Fuck it! Jag somnar om...

Tidigare inlägg
RSS 2.0