Min stad....
Jag bor i en väldigt liten stad med väldigt små människor. Ibland är dom så fruktansvärt små att dom nästan blir överkörda. Det är juh mindre bra. Staden som jag bor i har ett blått badhus, en ica affär och en tågstation. Ibland vill jag bara åka därifrån. Men det går inte, för klockan är oftast efter nio och då går det inga tåg.
Intrigen i min stad bygger på akut existentiell vilsenhet, kolonialism, politiskt maktanspråk och moraliska gråzoner. Självklart bör man läsa Dostojevskij´s Idioten först, som fördjupande och fascinerande bakgrund, men min stad står fast på egna ben. Alldeles för fast faktiskt. Går inte att rubba en mm. Konservatism och tysdnatsplikt råder men det skiter folk i. i min stad står skvaller riktigt högt på innelistan och färgar omgivningen djupt bå.
I min stad super folk upp sina socialbidrag, tar telefonlån och blir vräkta av det kommunala bostadsbolaget.
Jag gillar min stad...
