Fräs i Bitarna

Just nu sitter jag i min båt, valet och kvalet och blickar ut mot horizonten...Jag vill dit men det verkar juh vara så långt kvar. Känns nästan som att räkna stjärnorna en julaftonsnatt på nordpolen; omöjligt. Men kan du inte vara min budbärare eller varför inte min skeppsloggare eller navigatör och följa med mig på denna resa? Känns som om jag aldrig kommer att komma någonstans ensam... Eller iaf inte dit jag vill. Allt runt omkring oss bryts sönder och dansar. En vild könslös offerdans där vi sitter på spettet, rödmålade av vindens kraft och hungriga på äventyr... Tiden smeker våra ont sargade lekamen och tvingar oss att falla rastlös på knä. Blåmärkena viner i luften och infekterar åskådarna med avsky och smaragdfyllda leenden... Det är fan dax att fara nu. Mot horizonten och vidare. Hoppas att vi faller medan vi dansar...Har hört att det faktiskt inte är självaste fallet som räknas, utan hur vi landar...
Så dansa din djävul, dansa ut allt gift ur mina ådror och smek våra sinnen med vassa barndoms minnen och kärlek...Dansa...